Jag heter Emil Hannerfors och är 28 år gammal. Jag är född i Haparanda och bott här hela mitt liv bortsett från några studieår i Luleå och Kalmar. I Kalmar studerade jag till fartygsbefäl klass VII och maskinbefäl klass VII. Förra sommaren kom fartygsbefälsutbildningen till nytta då jag blev anlitad för att transportera Robinsonproduktionen som spelades in i Haparanda. I yrkeslivet har jag bl.a. jobbat inom handel och de senaste åren som markarbetare med allt från att lägga plattor till att dra fiber, ett variationsrikt arbete.
Som markarbetare blev det långa pendlingsresor och det började kännas jobbigt att köra långa sträckor och sova borta hela tiden. Jag började fundera på vad som vad som skulle kunna vara ett bra arbete i mitt närområde Haparanda-Torneå och då tänkte jag på elektriker. I Torneå-Kemiområdet finns det stora arbetsmöjligheter inom industrin. Om jag någon gång i framtiden vill, så finns även möjligheten att starta eget företag. Jag visste att Utbildning Nord fanns och det kändes som det bästa alternativet för mig.
Jag började i slutet av september i fjol och jag tycker det har fungerat jättebra med tanke på omständigheterna med pandemin. Det blev först lite jobbigt med distansstudier varannan vecka eftersom vi har mycket praktiska övningar, så distansveckorna blir att läsa mycket teori. Det känns som att det kommer att påverka utbildningstiden för oss alla som studerar, men det är ju inget man kan påverka i den situation vi är i. Jag är bara glad över utbildningen och nöjd när jag blir klar. Vi alla studerar ju i egen takt och utifrån individuella studieplaner, vilket är väldigt bra. Första kursen hade vi ellära och där är det en hel del matte. Det gick fort för mig eftersom jag studerat naturvetenskaplig linje på gymnasiet men kan ta längre tid för någon annan. Vissa är ju snabbare inom vissa områden och omvänt behöver mer tid för andra områden. Eftersom jag ser att det finns jobbmöjligheter inom industrin på finsk sida berättade lärarna att jag kan ta finsk grundexamen (El- och automationsteknik) motsvarande industrielektriker i Sverige, och studera på svenska. Min utbildningsplan har löst sig jättebra tycker jag. Lärarna är bra och hjälpsamma när man behöver hjälp. Läraren Krister Björk har också t.ex. hjälpt mig med översättningar och ordnat så att jag har rätt kursmaterial på svenska. Nu närmast ska jag göra ett finskt yrkesprov som pågår två dagar och är både teoretiskt och praktiskt. Därefter ska jag göra företagsförlagd praktik under två månader.
Jag beräknar att jag blir färdig med utbildningen i början av vintern, december kanske. Efter praktiken som jag ska göra hos Lämpötalo (VVS och elfirma i finska Simo) så går jag över till automationsutbildningen eftersom jag har inriktningen industrielektriker. Efter utbildningen hoppas jag i första hand kunna hitta ett jobb inom industrin men jag är öppen för att arbeta för någon elfirma också.
Jag tycker att utbildningen passar för alla. Det spelar ingen roll vilken ålder du är bara du har viljan och hittat ett yrke du vill jobba inom. På skolan finns det ju allt från 18-åringar (gymnasielever som läser yrkesprogram) till 60-åringar. Du behöver vara disciplinerad och ta ansvar för dina studier, speciellt nu när man pluggar så mycket hemifrån, men så är det ju på högskola och universitet också.