Jag är 27 årig Haparandatjej. På gymnasiet gick jag handelsprogrammet och därefter har jag arbetat inom handel och inom hemtjänsten. Närmast innan jag började VVS- utbildningen jobbade jag sju år inom restaurangbranschen varav de två sista åren som bitr. restaurangchef så jag hann pröva på karriärstegen. Det var en kul erfarenhet och jag trivdes i den rollen.
Jag har länge funderat på att göra något annat. Jag är ganska pysslig och vill kunna göra saker själv. Att det blev VVS var inte alls självklart för mig i början. Jag valde faktiskt mellan byggnadssnickare, elektriker och VVS och fick möjlighet att göra studiebesök till alla tre utbildningarna. VVS kändes mest intressant för mig och jag har inte ångrat valet.
Pandemin har gjort vi varvar distans- och närundervisning och det är klart att det påverkar eftersom det är ett praktiskt yrke. Jag har ju absolut ingen erfarenhet av yrket tidigare så det är viktigt att få arbeta praktiskt på plats så mycket som möjligt. Men lärarna är fantastiskt duktiga och hjälper en så mycket det går veckorna vi har närundervisning och lyckas få in ganska mycket praktiskt. Det mest spännande är att jag fått möjligheten att lära mig något helt nytt. För närvarande är jag ensam tjej på utbildningen och det är inga konstigheter kring det. Jag upplever inte att det görs någon skillnad för att jag är tjej.
Jag blev övertalad av min lärare. Jag fick frågan kring jul och då kände jag att jag inte var riktigt där utbildningsmässigt. Jag började utbildningen i november så jag kände först att jag inte fått tillräckligt med praktisk träning så jag var tveksam. Men två veckor innan tävlingen sa jag OK vi kör! Jag är en riktig tävlingsmänniska och jag tänkte att jag inte har något att förlora heller. Tävlingsinstinkten tog över helt enkelt.
Vi skulle bygga ett komplett badrum med dusch, toalett, handfat med rördragningar. En del av bedömningspunkterna var att måtten var rätt och att vi arbetade på ett säkert sätt.
Det var inget jag förväntade mig. Jag var dessutom sjuk innan tävlingen så jag hade egentligen bara en dags förberedelsetid innan tävlingsdagen så det var absolut en otroligt härlig och positiv överraskning.
Enligt utbildningsplanen blir jag klar i januari 2022 och jag hoppas kunna komma ut i arbetslivet så fort som möjligt. Jag vill fortsätta att bo i Tornedalen där jag har min familj och också en 3-åring hemma. Föräldrarna har varit företagare så jag är inte främmande för att någon gång i framtiden starta eget heller.
Tror inte att det finns några direkta nackdelar. Du behöver ha lite styrka förstås och du får inte vara känslig. Att jobba som hantverkare är ett socialt yrke och ett serviceyrke så du ska ju gilla det och ha fallenhet för service men där är det ju inga könsskillnader. Det kanske är en stereotypisk bild men många säger ju att tjejer t.ex. är lite noggrannare med detaljer, bra på att ha ordning på sina verktyg och städar efter sig när jobbet är gjort, och kanske kan det ligga något i det.