Berätta lite om vem du är?
Jag är en 46 år inflyttad Kirunabo som bott i Övertorneå kommun i 6 - 7 år. Jag bor med sambon i Hedenäset. Jag har närmare 20 års erfarenhet av att jobba inom vården. Jag gick vårdlinjen i gymnasiet i Kiruna och har jobbat som vårdbiträde i olika boendeformer och äldreomsorg.
Hur kom det sig att du valde att studera till undersköterska?
Jag var som less på det här med vården så jag tänkte att jag studerar till mattläggare, vilket jag gjorde, men det var hiskeligt svårt att få jobb i dessa covd-tider så jag gick arbetslös och jobbade i hemtjänsten ett tag. Jag fick en idé att läsa upp min vårdutbildning från gymnasietiden till undersköterska. I Kalix ska du vara undersköterska om du ska ha chans att få fast tjänst. Jag tänkte att det borde gå relativt fort eftersom jag har en tidigare utbildning och jobbat inom vården. Nu har jag varit här 4-5 månader och nu är jag klar.
Har det löst sig med jobb?
Jag gjorde praktiken i Gällivare inom sluten psykiatrisk vård och jag hade kunnat få jobb där. Det är stor brist på undersköterskor även inom psykiatrin. Jag har fått jobberbjudanden från Kalix kommun och Gällivare och även från Norge men jag har tackat ja till jobb i Kalix för det är närmare för mig som bor i Hedenäset.
Hur tänkte du kring jobbsökandet?
Jag har jobbat i Kalix och gjort praktik i Gällivare. Jag ringde runt och pratade med arbetsgivare, även till Norge, och sen kan jag säga att det rasade in olika förfrågningar om sommarvikariat och olika tjänster. Det är stor brist och det kommer ju vara så under lång tid eftersom det är stora pensionsavgångar också. Jobbsökandet ska inte vara ett problem. Det finns jobb om du vill jobba.
Vad har studierna här på utbildningen gett dig?
Jag har fått en ny tanke om vårdyrket och att det finns jobb. Under utbildningstiden fick jag också någon form av igenkänning att jag faktiskt är ganska duktig på det här. Fick positiv bekräftelse av jättebra chefer och arbetskollegor i Kalix. Jag lyfter verkligen hatten av för dem. Utan dem tror jag att jag skulle stannat kvar inom byggbranschen.
Hur har din tid på utbildningen varit?
Det har varit kort och intensivt tycker jag. Det har varit givande, ja en utbildning är alltid givande. Kurslitteratur ska man inte underskatta. Det har förändrats ganska mycket sedan jag studerade vård 1993. Ibland tycker jag att litteraturen kolliderat med vad jag vet erfarenhetsmässigt, men här känner jag att vi som studerat samtidigt kunnat bolla med varandra och dela med oss av våra erfarenheter till varandra. Jag känner att jag kunnat tillföra nått även under utbildningen. Det har verkligen varit en bra utbildning.
Har du något speciellt råd att ge den som ska välja det här yrket, vem passar den för?
Har du hade ett öppet hjärta och rent sunt bondförnuft kommer du långt. Medmänsklighet är viktigt. Inom vården finns ju inte alltid tiden att sitta med de äldre men är hjärtat med så blir det bra ändå. Det är inga döda ting vi arbetar med. Det är det som det handlar om. Vi måste se människan, ser vi bara sjukdomen så kan vi aldrig ge bra vård och omsorg. Om du kan lära dig att se människan, höra människan och låter människan bli hörd, oavsett om brukaren kan låta otrevlig, så blir det bra.
Allt fler män väljer vårdyrket men fler behövs, vad tänker du om det?
Det behövs fler män till vården liksom det behövs fler kvinnor till byggbranschen. Blandade arbetslag blir helt enkelt bättre, det blir bättre arbetsmiljö. Enkönade arbetslag är sämre. Fler män i vården tror jag också kommer att påverka löneutvecklingen och arbetstiderna. Jag tror t.ex. inte att män accepterar deltidstjänster. Förutom fysisk styrka finns det ju situationer inom vården t.ex. tex basala hygienrutiner såsom duschning. Brukare kan tacka nej till dusch för att man inte vill ha hjälp av motsatt kön. Så mixade arbetslag är bra helt enkelt.
Dagens lunch
Sök
