Inför gymnasiet hade Emelie Olofsson från Kiruna två alternativ. Antingen skulle det bli media eller fordon. Efter avslutade gymnasiestudier i mediekommunikation och efter drygt fem år inom vården är det nu dags att pröva på det andra alternativet.
Även om gymnasievalet mediakommunikation var bra kändes det för osäkert att inleda journaliststudier för att sedan kämpa om sin plats på dagens tuffa mediemarknad. Därför fick studierna vänta. Istället började Emelie Olofsson arbeta som timvikarie på ett demensboende samtidigt med jobbet på ett gatukök. Med tiden blev det allt fler timmar inom vården som hon verkade ha naturlig talang för. Så småningom erbjöds en fast anställning. Villkoret var utbildning. Som tur var kunde hon studera på distans och ha kvar sitt jobb. Efter fem - sex år inom vården var det dags för en funderare.
- Det var roligt inom vården. Och jag ångrar inte utbildningen eller de åren jag jobbat men till slut kände jag att det ändå inte var något för mig. Man måste vara 100 procent inställd på det man jobbar med.
En nystart i livet var det som behövdes och Emelie som då bodde på Tjörn utanför Göteborg flyttade hem till Kiruna. Väl hemma tog hon upp den gamla tråden, det andra alternativet som hade funnits där redan från början. Ingen vuxenutbildning inom fordonsmekanik fanns på hemmaplan men via en bekant fick hon höra om Utbildning Nord i Övertorneå.
- Jag besökte AF i Kiruna och visade all information om utbildningen och i april fick jag börja här, säger en uppenbart nöjd blivande fordonsmekaniker.
På frågan om studierna motsvarat förväntningarna, svarar hon utan att tveka:
- Bättre än förväntat. Man studerar väldigt individuellt. Lärarna har hela tiden ett öga på dig för att kunna ge dig sådana jobb som du behöver träna på.
Att hon är ensam kvinna bland husets 80 elever och även bland de 40 på fordonsmekanikerlinjen varav 20 är vuxenstuderande har hon heller inget emot. Och från lärarnas håll kommer det bara positiva kommentarer.
- Inga problem! Hon är jätteduktig! Hon har engagemanget, svarar lärarna spontant.
Nu står den snart 26-åriga Emelie Olofsson inför sex veckors praktik på Mekonomen hemma i Kiruna. Hon hoppas att praktiken leder till anställning.
- Allt beror på hur man sköter sig, säger hon målmedvetet.
Emelie sitter gärna på knä på nästan på själva motorn för att se och nå bättre. I skruvandet har hon hittat lugnet även om hon annars säger sig vara rastlös. |
I Kiruna finns många företag att välja på och därför känner hon sig lugn inför sysselsättnings-möjligheter.
- Kiruna är en växande stad och det behövs alltid mekaniker.
På längre sikt kan hon tänka sig att bli mekaniker för tunga maskiner. Däremot känner hon att något skrivbordsjobb är ingenting för henne.
- Jag vill inte vara chef och sitta vid en dator.
Inför fotografering frågar den blivande fordonsmekanikern om hon ska stå framför den öppnade motorhuven eller som hon brukar. Gör som du brukar, säger jag och hon hoppar upp och sätter sig på knä på själva motorn för att se och nå bättre.
Det hela ser väldigt trivsamt ut, vilket bekräftas med hennes kommentar:
- Jag är väldigt rastlös annars men när jag skruvar är jag lugn.
Må. 02. 12
Korvstroganoff med potatismos