Längtade från restaurangen till vården ”Jag mår bra av att hjälpa andra”

”Kan man så skan man”, lyder ett skånskt ordspråk. Det säger Nicklas Karlsson, 24 år, på sin härliga dialekt som härstammar från Flyinge, en ort i Eslövs kommun. Och för honom innebär det att hjälpa andra människor att må bättre.

Nicklas Karlsson är utbildad kock. Efter utbildningen har han mest jobbat som servitör men har allt eftersom börjat längta bort från restaurangvärlden. I den lite konfliktladdade miljön blir servitören också lätt den utsatta budbäraren mellan köket och kunderna. Men det var mer än så.

- Vården har alltid funnits där runtomkring mig. Min mamma är skolsköterska, min moster är sjuksköterska på Universitetssjukhuset i Lund och min mormor jobbade också inom vården. Det har alltid fallit sig naturligt att hjälpa andra människor.

Sedan fortsätter han med en lite överraskande kommentar.

- Jag är väl lite egocentrisk.

Och förklarar sedan att han med detta menar att han själv mår bra av att hjälpa andra. Kontakten med människor känns också rätt.

- Jag har alltid tyckt om människor. Det är roligt med nytt folk, att höra deras historier.

Övertorneå är spännande

Allt detta ledde till att Nicklas Karlsson packade sin ryggsäck och reste till Övertorneå där han landade 16 augusti med målet att utbilda sig till undersköterska. För skåningen var det en spännande resa. Längre norrut än Leksand i Dalarna hade han aldrig varit.   

I Övertorneå trivdes den unge utåtriktade mannen på en gång.

- Det är helt underbart. Olika människor från olika länder. Och eftersom alla flyttat hit någon annanstans är man mer öppen för nytt. Man blir som en familj. Det känns tryggt.

Bildtext: Nicklas Karlsson och Camilla Vattne från Norge går samma utbildningslinje och har blivit kompisar. Båda tycker att utbildningen är bra och enligt Vattne mycket bättre än motsvarande i Norge.

Den skånskan dialekten har inte heller vållat något problem i umgänget med andra. En upptäckt är dock att norrmännen förstår honom bättre än stockholmarna vilket troligtvis beror på att storstadsbor inte behövt anstränga sig för att förstå andra dialekter. Själva utbildningen tycker han är till och med bättre än han hade förväntat sig.

- Jag trodde att det skulle vara rörigare eftersom alla är på olika nivåer, men det har visat sig att alla lär av varandra. Och lärarna kan man alltid fråga om råd. Man lär sig också att ta ansvar över sina studier.

Männen har hittat vården

Lite överraskande berättar Nicklas Karlsson att i hans grupp på 17 studerande är majoriteten män.

Att studera till undersköterska tar ungefär ett år men beroende på förkunskaper och arbetserfarenhet kan det gå snabbare. Nicklas själv planerar att bli klar i början av nästa år. Han känner sig trygg när det gäller kommande sysselsättningsmöjligheter.

- Det är brist på folk inom vården överallt i landet.  

Själv har han dock siktet klart. Han ska återvända till Skåne och gärna Lund. ”Bara du inte blir kär och fastnar här” retar intervjuaren.

- Det har jag tänkt på och försöker undvika, kommer ett kvickt svar med en viss glimt i ögat.

Undersköterskeexamen är en första milstolpe på den framtida yrkesvägen.

- Målet är klart. Jag vill bli ambulanssjuksköterska. Det är ett jobb där det händer hela tiden. Det är olika från dag till dag. Jag skulle inte kunna sitta på ett kontor hela dagen. 

Text och foto: Hannele Kenttä